Efter en lång promenad med Fredrik och ett samtalsämne från allt mellan himmel och jord kom i alla fall jag fram till att jag faktiskt gillar Trollhättan. Här har jag alltid bott och här kommer jag alltid känna mig hemma, trygg. Men Trollhättan är dock ingen stad för ungdomar och yngre vuxna. Mest för gamla och barnfamiljer. Jag kommer nog antagligen att flytta från Trollhättan nån gång men det är här jag är hemma så antagligen kommer jag flytta tillbaka, med min familj (om jag nu får någon) eller när jag blir gammal. Köpa mig en såndär fin lägenhet vid kanalen och bara sitta där med en kopp kaffe och njuta av utsikten. Se båtarna långsamt segla förbi och bryta den spegelblanka vatten ytan. Små vågor och ett skimmer som guld och silver i ett. Diamater.

Trollywood också! Walk of Fame, lite sådär lagom wannabe Hollywood. Har också hört talas om Rondellhättan, men det är en annan historia.

Jag gillar verkligen Trollhättan, särskilt om sommaren, musik från Nitlotten, Spikön och Terassen. Liksom så charmigt! Om sommaren brukar jag ligga länge i min säng och bara lyssna till musiken, skriken och skratten från stan. Jag älskar det, så himla mysigt. Det blåa neonljuset från Strandgatan väcker mysiga känslor, man blir sugen på att bara ta med nån mysig kompis och sätta sig ned och ta en iskall öl. Lippan är dessvärre mindre populärt i min ögon, skräll. Bara äldre som kommer dit för att ragga på lammkött. Det är så jag har fattat de efter hur folk har berättat. Men i helhet är Trollhättan en Favorit. Hit kommer jag nog dras tillbaka. Eller så bär det kanske iväg någon annanstans, inte ens i Sverige, och jag kommer aldrig mer tillbaka.
Vem vet?