The angel on my shoulder.

Har fått endel skakande information och endel ångest samtal ikväll... Undrar varför? Verkar som (kvällen) Lördagen den 1:a augusti är en ångest kväll. Sandrej ringde här och hade lite ångest över någonting hon egentligen inte behöver oroa sig över och jag och Amanda satt och diskuterade lite ångest hit och dit. Jag måste nog erkänna att jag har svaga nerver och blir lätt nervös och får också väldigt ofta ångest. Fast dessa defekt kommer givetvis inte från oupptäkt mark utan det kommer från mig själv. Jag är en tänkare(!) och är en djävul på att analysera sönder, notera SÖNDER, saker. Det har jag också som allt annat nämnt typ 100gånger i tidigare inlägg. Men de är ett kapitel i min peronslighet som bör nämnas väldigt klart och tydligt, så därför ville jag understryka det ännu en gång, då medan jag lyssnar på "the angel on my shoulder- mattafix". Men jag tror vi människor alltid finner fel, det liksom ligger i våran natur. Vi är aldrig nöjda!  Jag tvivlar starkt på att en enda människa på denna jord alltid känner lycka och alltid har en omättad aptit på livet. Jag menar dock inte att livet saknar kickar, självklart har livet sina goda stunder också där sina onda stunder. Vi människor är giriga, i synnerhet kvinnor. Vi saknar Alltid det vi aldrig fick och nöjer oss Aldirg med det vi fick. De ska alltid klagas och saker och ting ses sällan från den ljusa sidan. En gnutta tacksamhet, jo man tackar! De saknar de flesta. Vi lever de hektiska liv vi nog egentligen aldrig ville leva.  Men jag ska  försöka leva efter ett motto:
"lev dagen som den sista, imorgon kan vara försent"

För det finns de som aldrig fick uppleva morgondagen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0