Torsdag då! Julia ringde och väckte mig vid tolv. Fast det gjorde ju ingenting eftersom klockan var just tolv. Sovit bort hela dagen tänker väl ni? Men jag erkänner, det va meningen. Hade hoppats på att vakna typ fem eller nåt, gått upp o käkat ett ägg typ(det enda som fanns kvar i kylen men nu käkade jag just upp det) och sedan lägga mig i sängen igen. Fatta att detta suger!!! Hatar när erik är borta:( Men nu är det ju bara tre dagar kvar som jag sa i de senaste inlägget. Jag och julia ska till överby en sväng snart, jag agerar chaffis. Det får bli en tripp med eriks gamla betta, Venton. Bilen alltså. Fast jag tänkte på en sak förut när jag satt här i tystnaden och försökte borsta tänderna. Jag satt faktiskt och räknade somrar och årtalet på varje sommar som varit. Det är ju viktigt för mig, för jag är en person som måste ha någonting att relatera till. Men i alla fall så kom jag att tänka på hur bra man ibland lär känna en person, fast ändå inte. De är sjukt! man tror man vet dom innan och utantill, ni är liksom självsfränder, tror du... Det är sjukt va mycket falska människor det finns här i världen och framför allt i alla småstäder, i synnerhet Trollhättan. Här kan ingen vara sig själv eller stå för vad som säger och gör verkar det som. Tur att jag hittade en av de finaste i världen då. Jag har haft tur. Jag menar såklart Erik. Men de finns ju alltid endel rötägg. welcome to the good life!