Som ni kanske vet(?) var jag och besökte ett medium igår. Det var faktiskt min mormor som fick gå mig på idén. Det var verkligen häftigt! Jag har alltid varit öppen för det hela, det andliga, men på något sätt ändå skeptisk. Men igår fick jag fan-i-mej allt svart på vitt! Som ni säkert läst i mon blogg har jag både haft en bekant(Theresia) och en kusin(Måns) som gått bort inom loppet av de senaste fem året. Har mycket att berätta för att få ett sammanhang, men jag ska göra så gott jag kan. Så då kör vi! Är ni beredda?:) Det är iaf jag!

Jag kom in i en röd liten stuga där en ung söt tjej stod och välkomnade mig. Inte alls som jag kunde tänka mig. Tänkte mig nåt snarlikt en häxa med en böjd träkäpp och gråtovigt hår. Men inte alls, en tjej runt 40, söt, fräsh och modern med en aning sportig stil. Mjuk röst. Inget smink. Hon inledde med att hon känt hela morgonen en viss känsla, så det var därför hon skippade sminket denna dagen. Hon visste att det skulle bli känslosamma möten.

Vi satte oss ner i var sin fotölj. Hon förklarade kort om vad vi skulle gå igenom och att det inte fanns några garantier att det skulle dyka upp någonting. Så hon blandade den tjocka kortleken väl och radade upp 6 kort i ett V format mönster. Ett kort för mitt förflutna, ett för min framtid, ett för nu, ett för kropp, ett för själ och ett kort som skulle beskriva vad jag mest behövde just nu. Innan hon tog upp ett kort blundade hon djup, drog sin ena hand över den andra armen och säger väldigt övertygande:
"Det finns ett hus, eller hur? Ett hus som betyder mycket för dig. Du hör hemma där och du vill ha det! Ett litet trähus."
Hon beskriver att hon känner detta så starkt att hon ryser genom hela kroppen. Det stämde verkligen! Jag och Erik har kollat på ett vitt trähus som jag verkligen fastnat för! Jag pratar om det hela tiden. Speciellt med alla mina nära, så jag kan inte annat än att säga mitt i prick! Där fick hon mig första gången, men låt oss fortsätta:

Hon fortsätter och berätta vad hon ser genom korten. Allting stämde så osannolikt mycket. Notera att hon aldrig träffat mig innan och att hon inte vet någonting om mig och min bakgrund! Hon berätta om att jag har en relation med en man. Vi diskuterar mycket, bråkar osv. Vi har olika åsikter och är Väldigt olika. Så olika att vi tillslut är lika som bär och vi hör ihop! Vi är menade för varandra, det är därför vi är så olika. Vi ska vara rädda om varandra för vi hör ihop, det finns verkligen en mening med detta förhållande. Hon berättar sen att vi ska lära oss av varandras sidor. dåliga som bra. Hon noterar sedan att jag ofta är upprörd, vilket stämmer, och så fort det kommer ska jag Inte ta ut det över min kärlek, vilket alltid inträffar, utan bearbeta det själv. Allting hon sa stämde så mycket. Det var så öppenbart, det var ju mig och Erik hon talade om! Jag blev så glad och det värmde så oerhört. Jag behövde verkligen höra allt detta.

När vi var klara med Tarotkorten skulle hon försöka få kontakt med någon bortgången. Hon reste sig upp och blundade. Hon skakade på hela kroppen och upprepade att hon även nu fick en väldigt stark känsla. Hon log. Större och större tills hon till slut började skratta. Hon skakade glatt på huvudet och började nu beskriva vad som hände.
"Det är någon som är oerhört glad att du är här! Så glad att han vill sjunga! Fast han kan inte sjunga, men hade han kunnat hade han sjungt nu. Han har väntat på dig och tycker att du gjort rätt beslut att komma hit" Hon beskriver sedan hur hon känner sig helt lam i kroppen, men så himla klar i huvudet! Hon skakar på kroppen och noterar det ännu en gång hur konstig kroppen var. "Personen som gått bort hade det jobbigt med kroppen. Klar i huvudet men problem med kroppen. Han stannade inte länge i denna världen. Men det var inte meningen heller, han har det så bra nu. Mycket bättre än här." Då förstår jag genast vem det är och blir väldigt rörd, men kunde fortfarande hålla tillbaka tårarna. "Personen som är här älskar dig väldigt, väldigt mycket! Han älskar dig mest av allt! Du är hans allt!" Sa hon med gråten i rösten. Hon var lika rörd som jag och alldeles tårögd (som hon sa i början angående sminket). Jag börjar gråta när jag tänker tillbaka på min lilla kusin. Det var Måns som var här! Hon fortsätter berätta om hur han ville att jag skulle tända min låga igen. Han beskrev mig som en ljus vars låga slocknat. Hur jag förändrats rent personlig under tiden när han gått bort. Hon imiterade migsjälv hur jag var innan hans bortgång, Jag skrattar till, för det är verkligen så skrämmande likt. Hade Caroline varit med hade hon trott det var jag, för det var JAG! Han ville att jag skulle tända lågan igen och börja lysa, som den underbara människa jag en gång varit. Han beskrev mig som ett starkt ljussken. "Du är en ängel! Du har bara inte fattat det ännu". Hon berättar att han alltid vakade över mig, alltid på min högra sida stod han. Hon berättar hur han älskade att vara med mig, varje sekund i mitt liv. Han var min skydds ängel genom livet! Jag blev så glad och så himla rörd men var tvungen att fråga varför just jag var den ende för honom!? Hon svarar ungefär så här: " Även om ni inte var som två bundisar under hans liv på jorden har du ändå burit honom på något vis och någonstans under hans bortgång blivit hans bästa". Det stämde så väl. Vi träffades inte ofta, men ändå har han alltid funnits i mina tankar. Efter hans bortgång har jag känt honom så nära, tänkt på honom. Inte direkt sörjt honom, men han har ständigt varit i mina tankar. En stark saknad, men ändå lättnad att allting blivit som det är. Hon fortsätter berätta, men så tystnar hon. "Jag ser en fotboll. Säger det dig nåt? Gillade denna personen fotboll?" Nope! Bullshit, tänkte jag. Fortfarande skeptisk på nåt vis. Men så börjar hon prata igen. "Nej, det är en tjej. En glad och ettrig tjej. Hon kallar sig själv för ettermyran!" Hon beskrev personen så rätt. Det är Theresia. Jag blev överlycklig! De två personerna jag hoppats få kontakt med var nu här! Jag blev paff, men så himla glad. Hon berättade att Theresia var paff över att jag gått till ett medium, det trodde hon tydligen inte om mig. Men hon var glad. Hon hörde alltid mina tankar när jag tänkte på henne. Mediumet berättar om vår tid i fotbollslaget, hur många mål hon alltid gjorde och hur hon älskade det. Hon beskrev sig själv som bra, men att jag alltid trodde jag var bra, inte sämst men kanske inte bäst. Jag skrattade till, det stämde. Pinsamt nog. Hon härmar personen på sammasätt hon härmade mig. Jag brister ännu en gång ut i gråt. Det var så likt. Hon var precis som Theresia. Kaxig men ändå så glad och snäll. Som om hon vore här... Jag var så glad just nu. Skulle hälsa till alla vi kände gemensamt, bad hon om. Hon har det bra nu! Även om det var jobbigt att dö, så var det så bra nu. Hon hälsade också att hon alltid brukade vara med oss efter hennes död. Hon gillade det, men tyckte stromt att jag skulle knyta på fotbollsskorna igen och börja kicka lite boll. Hon tyckte också att jag skulle börja umgås med dem vi umgicks med i fotbollen igen. Sen sa hon väl typ syns senare, hej då eller nåt... Vi forsatte med Måns. Tiden sprang iväg och det var även dags att säga hejdå till min ängel med. Det kändes vemodigt, men jag vet att han är här nu. Alltid, alltid! Han står vid min högra sida varje sekund i mitt liv:)