För en tid sedan gick en bekants pojkvän bort. Kan inte direkt känna att jag känner personen, men att läsa någons vemodiga inlägg vars hjärta slitits ur bröstet gör faktiskt rätt ont. Sitter här med fuktiga kinder, tårarna kunde inte annat än att falla när jag läste de vackra orden till hennes pojkvän. Hon hade skrivit ett brev till begravningen som lästes upp, kung av sand spelades och på kistan låg ett stort fotografi på dem båda mitt i en kyss. Vackert men ack så sorgligt. Kan inte göra annat än att tänka på dem, önska dom all lycka i framtiden. Ingen förtjänar den förlusten dom nyligen varit med om!

Ta hand om varandra!