Usch vad jag blir sååå trött på mig själv ibland! Vill helst bara dunka huvudet så hårt jag kan i tangentbordet och svimma enda fram till midsommar. och så påtal om midsommar då, världens stressmoment. SAMIRA GHOLIZADEH!! när ska vi boka stuga?! som sagt, stress... Meeeeen jaja, tillbaka till ämnet, slippa alla mina humörsvängningar som plötsligt kom förra sommaren. Nu låter jag sopm ett ADHD barn, vilket jag kanske är(?). Fast egentligen är det väl bara de närmaste som råkar ut för dom, som synd är. för de är ju dom som betyder allra mest. Speciellt Erik. Han får verkligen all skit från mig slängd i nyllet som en jävla käftsmäll. Känner mig som en dum flickvän idag. Saken är ju bara den att Erik är den enda som vet Allt om mig och sett mig i nästan Alla tillstånd. Vad skulle jag göra utan han liksom? skönheten utan sitt odjur... funkar ju liksom inte. inte OK! Skärpning erika!