Stressen kryper upp över öronen på mig och jag har konstant huvudvärk. Är det här livet? Svart på vitt,  är det så det ser ut? Undrar... Hörde en fågel viska i mitt öra att åk:3 är en enkel match, som en dans på röda rosor. Och det hoppas.. Jag vill verkligen läsa matte B. Att sitta där och jobba är en sak men att sitta i klassrummet med tankar någon helt annan stans, Det är en annan. Claudia sa att matte B inte var ett  livsnödvändigt ämne för en hel del utbildningar . Men jag är nog lite rädd. Tänk om jag väljer fel, ångrar mig.. huvudet i sanden. Tänka positivt! Jag måste helt enkelt känna efter vad jag vill bli. Och om jag ändå inte vet det... så gör nog inte det så mycket heller. För livet är ju en lång resa som knappt har börjat. För mig. Så just nu vet jag inte riktigt var jag är på väg. Rättare sagt : Jag har ingen aning om vart jag är påväg...men det gör faktiskt ingenting. Jag tror det kan bli bra ändå. Man får se till att hålla fötterna på jorden bara, för uppe i det blå finns inga vägar att promenera på. Inte vad jag kan se iallafall. Ena foten framför den andra.

Arrivederci!