Julia är och hälsar på sina kompisar  uppe i Tidiaholm och jag saknar henne faktiskt lite. Vi liksom träffas varje dag och om vi inte har träffats varje dag nån gång så känns de som år och dar sen vi sågs senast. lite konsligt.. Och så är vi skrämmande lika inom vissa kategorier här i livet. Sjukt. Men hon är en sådan person som jag kan prata med om allt och hon vet verkligen hur det känns. Aldrig pratat med någon som verkligen vet hur det känns när man berättar vissa saker.. Rätt skönt ändå. Tiderna med henne känns så lätta, allt känns så lätt och vi bara tar allt som det kommer och det måste man ibland. Nog om det, kort sagt; hon är bara väldigt bra. Pusspusserika