I lost my self in you

Det där mörka hålet gräver sig djupare och djupare in i bröstet på mig. Känslan av ensamhet värker smärtsammare än någonsin tidigare. Det känns som jag står i mitten av ett rum av blinaknde lampor, jag snurrar snabbare och snabbare och blir allt snurrigare och snurrigare. Tillslut stannar jag och har inte grepp om någonting, allting i min omgivning snurrar och jag kan inte se klart. Jag kan knappt se någonting, det bara snurrar! Jag försöker greppa tag i någonting, men det går inte, för jag ser ingenting. Allt snurrar! Jag ställer mig ständigt frågan "vad gör jag här?". Jag önskar att jag kunde stanna tiden och jag önskar att jag kunde besvara just den frågan. Men tron att allt ska bli som förr är starkare än mitt förstånd. Hur blev det så här? När blev det så här? I allt vimmel av människor söker jag efter din utsträckta hand, men jag hittar den inte. Jag tror att jag inte når den men jag inser snart att den inte finns. Du har lämnat mig ensam i all förvirran. Jag står där i vimmlet av människor och känner mig ensammare än aldrig förr. Var tog du vägen?

Ps. för er som kanske tror det så handlar inlägget Inte om Erik;).ds


Kommentarer
Postat av: Marre

Du skriver så fint, vännen <3

2010-01-05 @ 19:03:14
URL: http://maaarree.blogg.se/
Postat av: erika.

Tack marrissseen:)

2010-01-06 @ 16:09:40
URL: http://similarsis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0